Så, äntligen, har jag plöjt igenom Gudfadern den första, och det blev den 119:onde filmen jag sett från boken "1001 filmer du måste se innan du dör"(vill bara påpeka att det är många fler filmer att se än bara 1001) Den var inte så pjåkig måste jag ju säga! Och nu kommer alla bli upprörda och säga "VADÅ INTE SÅ PJÅKIG, DET ÄR DET BÄSTA FILMEN SOM NÅGONSIN GJORTS, osv osv". Det är bara så att detta är inte my cup of tea, men den var ju som sagt mycket bättre än förväntat! Jag förstår verkligen varför den är med i boken. Den tåls att se igen, eftersom jag var lite förvirrad första timman när det gällde alla familjer hit och dit och vem som hörde vart osv. Helt klart värd film att se, Marlon Brando och Al Pacino är fantastiska!