Hittade den här snygga bilden på Jakob, Ebba och mig, bland min pojkväns bilder. Tagen nångång den här "sommaren". Börjar väl smått inse, (motsträvigt!) att "sommaren" är över. Eller kanske snarare, att det inte blev en bättre sommar det här. Kan knappt kalla det sommar. Men aja, inte ska man vara bitter, för nu kommer ju det härliga höstmodet med alla härliga höstfärger som vi alla (typ) älskar så mycket!

 

[Dress from Åhléns]

Blev riktigt förvånad då jag kom in på jobbet och såg detta plagg hängandes på en galge, och ännu mer chockad blev jag då priset för denna urläckra klänning bara va 249 svenska riksdaler. Fattar verkligen inte att de kan sälja den för så lite pengar. Så detta kap gjorde jag på en av mina raster så fort som möjligt. Älskar att det ser ut som en målning satt på en klänning. Mönstret är såå... ja, kan inte beskriva det med ord, galet snygg är det i alla fall, eller hur!?

[Hat from Åhlens, t-shirt from Whyred, skirt from Asos, and shoes also from Whyred.]

[Top (under) from Topshop, sweater from Asos.com, and jeans with zipper in the back from Acne.]

 

Kan typ inte fatta att jag har en helt ledig dag idag. Efter nio arbetsdagar känns det konstigt att bara sitta hemma. Sedan blir det ju inte en helt ledig dag, eftersom jag måste fixa här hemma, typ handla, städa och laga mat. Men det känns faktiskt inte alls så dumt. Skulle nog ändå inte kunna sitta still en hel dag nu då man är uppe i varv hela tiden. Jag skulle nog bli otroligt rastlös. Så, JAG NJUUUTER av ledigheten som varar till imorgon förmiddag.

[Top and shoes from Topshop, shorts second hand.]

Efter jobbet i lördags drog jag till Humlegården för att möta upp några söta vänner, plus min pojkvän. Det blev en riktigt mysig sommarkväll, trots duggregn, och vi stack nog inte från parken förens elva, tolv på kvällen.

Bildkälla
Handling: En dansare, Lucky (Fred Astaire), ska gifta sig men missar sitt eget bröllop pga att hans vänner inte vill förlora honom som danspartner och ordnar så att han inte hinner till att säga "I do". Följden av detta blir att pappan till Luckys blivande fru vill att Lucky ska tjäna en stor summa pengar innan han är värdig pappans dotter. Lucky åker till New York för att tjäna ihop pengarna och stöter där ihop med en danslärare, Penny (Ginger Rogers)...

 

Mitt tycke: Oj vad jag älskar Ginger Rogers, men ack vad jag inte gillar Fred Astaire. Och jag vet att det är otroligt många som inte håller med mig nu, men det är något med Astaire som är obehagligt. De båda stjärnorna jämnar i alla fall ut varandra och filmen blir en behaglig upplevelse till slut! Supersöt historia, som en gammal musikal (och de flesta nya) ska ha. En klassisk 30-talsfilm på alla nivåer, och även en av toppfilmerna från denna era enligt mitt tycke. Jag måste ju också nämna scenen då Astaire dansar med tre skuggor av sig själv bakom sig, vilket var trickfilmat.

 

Betyg: 4/5

Handling: Vi mötas i St Louis handlar om en familj i början av 1900-talet där två av döttrarna försöker finna sig en make. Ena systern väntar på ett långdistanssamtal från sin pojkvän och den andre systern kärar ner sig i grannpojken. Snart möts familjen av dåliga nyheter i form av att fadern i familjen meddelar att de måste flytta till New York pga hans arbete.

 

Mitt tycke: En klassiker, som självklart, alla borde se! Underbar sång av söta Judy Garland, i en söt, pittoresk, charmig historia. Garland lyser speciellt mycket i den färgglada spårvagnscenen.

 

Betyg: 5/5

Handling: Gene Kelly spelar en amerikan, Jerry, i Paris som försöker försörja sig på att sälja sin alldagliga konst. Snart blir han förälskad i en ung söt fransyska och försöker charma henne samtidigt som en av hans vänners kompis har en förhållande med henne (vilket Jerry inte vet om). Den unga tösen blir kär i Jerry men känner sig tvingad till att hålla sitt löfte till den andra mannen pga att han hjälpte henne under kriget.

En rik amerikanska faller för Jerry och investerar i hans konst. Så snart Jerry inser vad amerikanskan faktiskt vill måste han till slut välja mellan pengar och kärlek

 

Mitt tycke: Åh, vad ska man säga, så underbart härlig och fantastisk film. Gene Kelly gör en fabulös roll och dansar fenomenalt i varje dansscen, och de är många! Detta är en helt klart en film som alla bör se och antagligen den bästa musikalen från denna era. Parisstämmningen gör den ju inte heller mindre lysande.

Då man pratar om En amerikan i Paris måste man självklart nämna den långa dansscenen på 17 minuter som är hissnande.

 

Betyg: 5/5

Handling: Tre matroser, Ozzie, Chip, Gabey, går i land i New York på permission i 24 timmar. En av matroserna blir kär i en kvinna på en poster och får sina vänner att hjälpa honom att finna denna söta tös. Då de sitter i en taxi träffar de den hetsiga kvinnliga taxichauffören som följer med och vill hjälpa de hitta kvinnan. Möjligen mest på grund av att hon blir blir väldigt intresserad av Chip och försöker fånga honom på alla möjliga vis. Ännu en kvinna ansluter, en antropolog, som de träffar på Naturhistoriska riksmusset, och i henne blir naturligtvis Gabey förälskad i. Nu får vi följa dessa tre par genom New York för att sedan mötas uppe på Empire State Building.

 

Mitt tycke: On The Town (Gene Kelly, Stanley Donen, 1949) är som de flesta musikalerna från den tiden. Allting är glatt, underbart och livet är galet enkelt, och detta visas med sång och roliga dansnummer. Detta är absolut inte en av de bästa musikalerna från den här tiden, men absolut sevärd och extremt enkel och lätt att titta på. Den snygga Gene Kelly är såklart med, och även Frank Sinatra, som ja, brukar göra huvudrollerna i musikalerna på 40- och 50-talet.

Sött, gulligt och förutsägbart, är orden som beskriver på denna film väldigt bra.

 

Betyg: 3/5

Tänkte att jag skulle skriva om några gamla härliga musikaler nu i helgen. Det kan bli upp till fem stycken hade jag tänkt. Har inte bara blivit dålig på att skriva om filmerna jag ser här på bloggen, utan även att se filmerna. Den senaste månaden har jag sett noll, och månaden innan såg jag säkert 100 stycken. Detta är mest pga att jag jobbar så mycket, och det enda jag ser på när jag kommer hem är sitcoms. Just nu är det Spin City som jag ser om ett par gånger. Vet inte vad det är med mig, men så fort jag ser en serie från början till slut, så kan jag inte riktigt släppa den, vilket leder till att jag antagligen ser om den ett par gånger till. Jag blir så emotionellt involverad att jag inte kan släppa en historia ibland. JA jag är konstigt då det gäller film och serie. Och ni som undrar hur jag kan sitta och glo på fyra filmer på en dag, eller en till två säsonger av en serie på en dag, är detta antagligen varför.

 

Så, tillbaka till helgens bloggande. Om ni är intresserade av äldre musikaler, men inte vet vilken eller vilka ni ska titta på, så ska ni kika in här då och då i helgen!