Stillbild från filmen Trois couleurs: Rouge
Bestämde mig för en "se-missade-kultfilmers-helg". Ni vet, de där kultfilmerna typ ALLA har sett. För mig blir det väldigt pinsamt om jag inte sett filmen alla snackar om, eftersom jag är väldigt filmintresserad (och folk vet om det) och sett mycket mer film än de flesta. Igår såg jag filmer som L.A. Confidential och Natural Born Killers. Jag antar att ni förstår att det kan vara pinsamt att inte ha sett dem!
Idag blev det inte lika våldsamt, har just tittat på filmen: Den röda filmen (Trois couleurs: Rouge) ifrån den hyllade triologin Trois couleurs. Har settden första delen, Frihet - den blå filmen och den var helt underbar, på alla vis. Har tyvärr inte sett Den vita filmen, vilken är den andra filmen i triologin. Den filmen får bli ett senare projekt. Otroligt vackra filmer är de i alla fall, och de är svåra att beskriva. Sätter spår i hjärtat det gör de, och om ni vill se fina och udda möten mellan människor ska ni se dessa filmer. Dialogerna är fantastiska.
Förstås, den vita filmen, har jag ju inte sett och kan inte uttala mig om den, men jag kan bara anta att den är lika sorgsen, fast ändå hoppfull som de andra filmerna.
Slutet i Den röda filmen är perfekt, verkligen perfekt.