Din blick får mig att falla isär, därför undviker jag helst att möta den. Jag var så arg idag, så arg, på dig, men det kan lätt glömmas bort, så fort jag ser in i dina mörka djupa ögon. Det känns som om din blick ser igenom mig, är jag så genomskinlig?
Jag har ingen anledning till att känna som jag gör, jag vet, men nu är det såhär och det får jag leva med.

Din blick, idag, fick mig att nästan börja gråta, hundögon, ja det har du, sånna man inte kan mostå, och plötsligen blev jag så skör, så mjuk, mina ben viker sig. Varför? Nej jag vet fortfarande inte, det förblir ett mysterium.

Åh, jag hatar det här.