Hjärnkapaciteten gick förlorad.
Det är konstigt hur allt kan sippra ur en, på mindre än en sekund. Som om någon stack hål på en ballong och luften bara försvann. Det var som om all hjärnkapacitet gick förlorad.
Jag skulle just sätta mig i min plugg-trans när plötsligen hela min värld föll. Och jag vet inte varför och jag vet inte hur. Kanske var det för att du svek, men kanske inte alls visste om hur ont det skulle göra. Du trodde att jag skulle förstå, och att jag skulle vara din tröstande axel. Men nej, det funkar inte nu, detta klarar jag inte av att höra från dig. Jag som trodde att jag var först i kön nu? Åh shit, så fel man kan ha Lotta, du är så dum, så oerhört korkad. Ne nu orkar jag inte höra på detta tjat, och jag orkar inte höra på alla människor som sviker och sänker sig själva till en nivå jag inte vill nå.
Jag vet att jag inte heller gör allt rätt, men jag väljer i alla fall vilka jag ska berätta det för. Jag vet vilka som såras, och det kanske låter dumt, men jag håller det för mig själv och kanske en dag glömmer även jag bort det. Till slut existerar det inte för mig.
Ne, jag är trött på svek och kärlek.
Men var bara lugna, jag ska låtsas som om allt är okej, tills det är det, eller att jag själv tror det.