Det är konstigt hur livet kan göra en sådan konstig twist mitt upp i allt. Man försöker leva ett så vanligt liv som möjligt (vad nu ett vanligt liv är?), men blir alltid stoppad eller krossad när man har det som bäst. Det förflutna förföljer en utan att man är medveten om det. Och plötsligen ramlar det ner på en, som en istapp rakt i huvudet. Vanligtvist brukar det vara förkrossande. Men denna gång var det ingen istapp, hoppas jag åtminstone inte. Det återstår ju att se, för den som överlever denna galna värld.

Mitt i all sorg kände jag livsglädje, och all min sorg förvandlades till lycka och nya möjligheter i livet. När man väl tänker igenom saker som är dåliga, brukar det sluta som något bra. Jag inser nu, ganska tydligt, att detta borde ha skett för länge sedan.

Vad framtiden blir återstår alltså att se. Det är dags att gå vidare, eller kanske bakåt? Man kan se det olika, jag kommer nog kanske både gå fram och bak. Lättnad är ordet.

Dagens låt: Yellowcard - Down On My Head


// Lotta, with a smile on her face