Medkänsla
Om bara den här jävla förkylningen ville gå bort, den dyker upp igen och igen, den är fan precis som Jesus, återföds hela tiden! Så sjukt jävla störande, jag har så ont i ena örat så att jag kan inte sova på ena sidan. Är det så mycket begärt? Att få sova på bägge sidorna? Patetiskt.
En sak till som irriterar mig, varför ska jag bry mig och dig och din sorg när du skiter i min och bara gör smärtan värre? Det är inte mänskligt att begära någon tröst av mig, när jag inte får det minsta lilla medkänsla och dessutom, en massa skit slängd i ansiktet. Nej, jag säger upp mig! Jag skiter helt enkelt i vilket.
För att nu avsluta med lite positiva saker, som de alltid gör i nyhetsprogrammen. Jag hade en ovanligt trevlig måndag hör och häpna. Efter skolan satte mig jag och Emmy på Lilla Bageriet och spenderade ett par timmar mewd fika, kaffe, te skvaller och förstår; vår kära livsfilosofi! Oj, så länge sedan det var att prata om ingenting och lösa alla sina problem, dessutom få tröst och medkänsla av Emmy. Nu menar jag inte att jag inte får tröstt och medkänsla av henne (för det får jag verkligen), men det var länge sedan vi bara satte oss ner och brukade timmar med att bara prata!. Behövligt må jag säga! Sedan fortsatte dagen med disco-dans, mötte fylle-gubbe, som var äckllgt obehaglig så att vi var tvungna att ringa polisen, dessutom träffade jag Simon och det är ju inte fel, så dagen slutade i skratt och garv! Way, lyckad måndag god damnit!
Soo looong, (nu åker jag till italien!) // Lotta