Saknad
Jag kan ju inte påstå att detta sommarlov har varit en härlig upplevelse för mig så här långt. Snarare har den varit deprimerande och tårfylld. Och tro mig, jag gör allt för att slippa depressioner.
Nästa vecka bär det av till vår kära huvudstad, med en del av familjen. Så antagligen kommer det bli shopping med stort S. Dessutom ska mamma visa oss lite av sthlm:s skärgård, det blir mys.
Direkt efter min hemkomst från Stockholm drar jag vidare för att hälsa på min allra käraste medmänniska, pojkvän Daniel, i grannlandet Norge. Hans ansikte kommer bli ett kärt återseende. Längtar, längtar, längtar väldigt mycket efter honom.
Trots min deppiga tid har jag varit på mitt jobb. Som mot alla odds, är otroligt trevligt och mysigt, jag vantrivs. Det är alltid kul att träffa Jonna, som för övrigt befinner sig där även då hon inte arbetar, och självklart Emma. Dock kommer jag inte att träffa Emma mer, eftersom när jag börjar arbeta på "allvar" så har hon slutat och åker till Holland. Så alltså är jobbet min räddning från en STOR depression.
Så när jag väl kommit hem från Norge, då ska jag arbeta, på riktigt.
Saknar älskling <3
Puss*