Hål i magen, svårt att andas, värmeslag, kämpar mot tårar.. Fy fan, detta är hemskt. Jag mår så sjukt jävla dåligt. Och du fattar ingenting, men om jag skulle ge dig din egen medicin hade du mått åt helvete. Jag är faktiskt en människa, jag tål inte hur mycket som helst. Alltså det kommer ju bara om och om igen. Och jag säger till dig, men du verkar ju inte ens lyssna eller förstå. Det bara går in och ut på två sekunder. Och så nästa dag är det samma sak igen. Hur fan ska man lita på dig? Igår litade jag på dig, idag tycker jag bara att du är full av bullshit. Mitt förtroende för dig sjönk till bottnen, samtidigt som hela jag gjorde det, dessutom träffades jag av en sten då jag föll. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag älskar ju dig så mycket. Men jag har faktiskt gränser, och du överstiger dem jämt. Och jag får inte börja gråta, nej inte en gång till, jag orkar inte. Hur fan ska vi få det att funka när du inte tar hänsyn till mig alls?
Linnea sa de exakta orden: Ja för du ser ju ingen annan Lotta. Jag som trodde att han inte heller såg någon annan än dig.