I lördags var jag ute och njöt över att min c-uppsats äntligen var klar! Härliga vänner följde med och gjorde min kväll fantastisk!

Nu ska jag dra ut och dricka vin med Alice, å några till! Ska bli otroligt kul, speciellt då jag igår lämnade in min C-uppsats för sista gången. Vilket betyder att jag inte behöver ha ångest över att jag inte sitter hemma med den! Plus, jag har inte varit ute på puben på säkert över en månad! Pepp är jag!

Ena hörnan av mina kläder och skor. Jag har det likadant till vänster!
(Och nu till nåt helt annat, nu har jag sett 300 filmer ur boken, grattis till mig! 400 är målet till nyår!)

Äntligen har vi fått iväg vår gamla soffa som stod bredvid den nya soffan. Nu kan man vandra i lägenheten!
Bilden är på min fina kista som jag ärvt av föräldrarna mina. Älskar den! Mattan är också från föräldrar, fast i detta fall Eriks föräldrar. Älskar färgerna i den.

Tänkte komma med ett fåtal filmtips för er som (som jag själv) älskar filmpärlor från 30- och 40-talet.


[Rebecca, 1940]

SPÄNNING:
Tänkte börja med min absoluta favorit Rebecca från 1940. Det är en av Hitchcocks bästa, och andas Hitchcock i varje filmbild, dvs spänning och en tvist på slutet! Detta är inte bara en av de bästa från den perioden, utan en av mina favoritfilmer genom ALLA tider. Så bra är den. Klicka här för att se vad jag skrivit om den förut.
FLER TIPS (Originaltitlar): Gaslight (1944), Laura (1944), The Rope (1948), Notorious (1946).



[En skön Historia, 1940]

KOMEDI:
En skön Historia (The Philadelphia Story, George Cukor, 1940) är hysteriskt rolig med tre av de bästa skådespelarna som vandrat på denna jord, som jag tjatat om många gånger i denna blogg. Detta är underhållning!!
Mitt andra tips är en film jag nyligen sett, nämligen Att Vara Eller Icke Vara (To be or not to be, Ernst Lubitsch, 1942), som jag för någon dag sedan skrev om. Klicka här för bättre beskrivning av denna komedi!
FLER TIPS (Originaltitlar): Adams Rib (1948), Bringing up baby (1938), His Girl Friday (1940), The Awful Truth (1937), It Happened One Night (1934).


[Brev Från En Okänd Kvinna, 1948]
DRAMA:
-En helt fantastisk tårdrypande film är Brev Från En Okänd Kvinna (Letter from an Unknown Woman, Max Ophüls, 1948). En känslosam historia om en kvinna som har varit kär i en person hon knappt träffat i många års tid, och han mycket ovetande.
-Mildred Pierce - en amerikansk kvinna (Mildred Pierce, Michael Curtiz, 1945) är ett klockrent drama som bara måste ses, inte mer kan jag säga.
FLER TIPS (Originaltitlar): Now Voyager (1942), The Ghost and Mrs. Muir (1947), It's a wonderful life (1946), Gone with the Wind (1939), Camille ( 1936), The Mortal Storm (1940).

Trevlig post i brevlådan! Min storasyster och hennes sambo Per gifter sig i höst!
<3

Ja, är det något jag gillar är det "skräckisar". Ja, nya som gamla! Dock var inte detta så fallet.
Jag och pojkvännen satte oss igår kväll för att titta på Det spökar på Hill House (The Haunting, Robert Wise, 1963) och självklart kände jag igen den ganska snabbt. Detta är kanske mest på grund av mina många år av tittande av skräckfilmer under 90-talet och början av 2000-talet, då alla kopior gjordes av gamla skräckklassiker, som jag och några vänner plöjde igenom i unga år. Och antagligen är jag inte ensam om att ha sett kopian The Haunting (Jon De Bont) som gjordes 1999. Men, nog pratat om min barndom och nyinspelningar.

Kort handling: Det spökar på Hill House handlar om en forskare, som tar med sig tre försökspersoner ut till ett känt spökhus och vill därmed bevisa att det finns något mer än det sunda förnuftet. Ja ni fattar antagligen vad som kommer hända.

Mitt tycke: Det mest irriterande med Det Spökar På Hill House är den ihärdiga "voice over:n" som filmskaparen envist har använt för att visa en av karaktärernas tankar. Och nej, jag tänker inte vara den som hatar "voice overs", trots många envisa kritiker som hatar det och menar att det förstör. För nej, det förstör inte alltid. Ett bra exempel är "voice over:n" i Hitchcocks Rebecca som är helt genial! Men den gör sig fel och drar ner rädslan som publiken antagligen vill drabbas av i Det Spökar på Hill House. Ja, det förstörde hela filmen och trots att jag älskar 60-talsskräckisar så får denna film bara en tvåa i betyg.
2/5

Hollywood star Lee Remick is a real beauty. I saw her in the old black & white movie Anatomy of a Murder (Otto Preminger, 1959).

Snart ökar hushållet här hemma med två små nya kattungar. Här är en av dem! Åh längtar sååå!

Vi skruvade upp tre tavelhyllor i lägenheten. Dock står det inga tavlor på hyllorna, utan istället står där böcker och vinyler. Det blev supersnyggt, tycker jag själv! (Måste tillägga att tidningen Self Service till vänster, fick jag av min fina vän Lovisa i födelsedagspresent, tack!)

[Bild 1, Hultsfredsfestivalen'08. Bild 2,3,4, Hultsfredsfestivalen'09. Bild 5, Emmabodafestivalen'09. Bild 6, Midsommarfestivalen'10. Bild 7, Emmabodafestivalen'11.]
Är lite ledsen för att det inte blir någon festival för mig i år, eftersom jag sedan 2007 alltid klämt in minst en festival varje år! Så i år verkar det inte bli någon för mig :( !
(Jag är med på varje bild på något sätt, så ja, jag har bytt hårfärg å frilla ganska ofta, haha.)

Oj, nu ligger jag verkligen efter i att skriva om filmerna jag sett från min kära bok ("1001 filmer du måste se innan du dör", menar jag såklart). Är nämligen uppe i 280 filmer nu.. En film jag är sugen att skriva om är filmen Att vara eller icke vara (To be or not to be, 1942) regisserad av Ernst Lubitsch. En komedi mitt i det tragiska Polen under andra världskriget. Hm tänker ni? Lite konstigt och opassande? Men nej. Detta är en sjukt underhållande film med mycket humor, och trots mycket nöje lyckas Lubitsch hålla uppe allvaret (på ett sätt jag inte kan förklara eller förstå hur han lyckas med). Den roligaste scenen är precis i början då en teaterpjäs i filmen ska repeteras. Pjäsen handlar just om Hitler och efter bara några minuter inne i filmen skrattar jag åt då Hitler-hälsningen måste göras om och om igen varje gång någon entrar.
Hilarious Lubitsch!
5/5