Efter en galen oväntad kväll igår ger jag mig ut på nya äventyr! För nu har nämligen Emmy-pemmy-lemon kommit hem från sin resa i Turkiet. Hennes närvaro har varit långt ifrån godkänd, i min smak, men nu när hon är back in town så ska vi nog ta igen detta.

Har även varit och dansat street idag, och det är alltid lika trevligt som svettigt.

Imorgon kanske det blir en fika med ännu en saknad vän, nämligen Jonna. Jag tror att det kan bli en njutbar tillställning eftersom vi inte setts under många veckor (hon har också vistats i utlandet). Vi har mycket godis att prata om!

Måndag blir det jobb i Konsum, i b-måla, klockan 06.00(!).


"Singin' drunken lullabies!"


/lotta, back on track!

GRATTIS GRATTIS GRATTIS min blogg. Idag fyller den ett år, undra hur det ska firas..?

Jag förgyller dagen med Yellowcard, det är väl den bästa belöningen.


Dagens låt: Yellowcard - How I Go

I am not everything you thought that I would be
But every story I have told is part of me
Son, I leave you now, but you have so much more to do
And every story I have told is a part of you


/Lotta, spelar igen.

Det är konstigt hur livet kan göra en sådan konstig twist mitt upp i allt. Man försöker leva ett så vanligt liv som möjligt (vad nu ett vanligt liv är?), men blir alltid stoppad eller krossad när man har det som bäst. Det förflutna förföljer en utan att man är medveten om det. Och plötsligen ramlar det ner på en, som en istapp rakt i huvudet. Vanligtvist brukar det vara förkrossande. Men denna gång var det ingen istapp, hoppas jag åtminstone inte. Det återstår ju att se, för den som överlever denna galna värld.

Mitt i all sorg kände jag livsglädje, och all min sorg förvandlades till lycka och nya möjligheter i livet. När man väl tänker igenom saker som är dåliga, brukar det sluta som något bra. Jag inser nu, ganska tydligt, att detta borde ha skett för länge sedan.

Vad framtiden blir återstår alltså att se. Det är dags att gå vidare, eller kanske bakåt? Man kan se det olika, jag kommer nog kanske både gå fram och bak. Lättnad är ordet.

Dagens låt: Yellowcard - Down On My Head


// Lotta, with a smile on her face

Förra veckan var en riktigt omtumlande vecka. Det negativa skiter jag i, orkar inte gå och älta saker, så därför tar jag bara fram det roliga:

I fredags var det dags för fest hos Jakob. Peppen var hög och trots alla höga förväntningar blev det bättre än vad jag någonsin kunnat ana! En mycket lyckad afton, som flödade av alkohol och cigaretter, många knäppa samtal, fina gitarrspel, konstiga danser och härliga människor man inte träffat på ett tag. Så alltså, mot all förmodan blev det en suverän kväll. THE HAPPY SINNER

I lördags var det min första streetdanslektion för terminen. Det var härligt att få röra på sig minsann. Sedan fick jag reda på att min discodans inte börjar förens nästa månad. GOOD FOOD, för då har jag inte missat någon lezione!

Söndags var det dags för att testa våra kajaker, mamma och jag. Det var trevligt och kul!

Och idag fick jag ett knasigt samtal ifrån Simon, runt nio i morse då jag sov.

- Hej, jag håller på att boka resor till PU, och jag tror att vi måste boka på torsdag runt elva. Kan du då? Eller drabbar det skolan mycket?
- Men Simon, pucko, jag går ju inte ens i skolan längre.

Haha, det var skoj. Sedan fick jag ännu ett samtal runt tio, elva, om att jag har fått en massa jobbtider i september på Konsum i Mönsterås, wohoo. Äntligen går livet framåt!

// Lotta, som just nått botten och vandrar stolt uppåt!

Dagens fråga: Är mitt liv på väg åt rätt riktning?

Denna fråga kan besvaras med en ytterligare fråga: Vilken är mitt livs rätta riktning?
Den kan också besvaras: åt helvete heller.

Det beror nog lite på hur man ser på det.

Denna dag som började med skit, som jag övertalade mig själv att den inte skulle bli det, slutade skit. Jag är bitter, men idag har jag jävligt rätt till att vara det!

/ lotta

Tröttheten dödar mig snart, eller i alla fall söver mig.

Jobbat från i torsdags till idag. Tror inte att jag sovit en blund inatt, känns i alla fall inte som det, man hinner ju inte somna förens man ska upp. Och självklart när jag ska gå till bussen (kl.06.00!?) börjar det ösa ner regn. Då får man ju PEPPEN FÖR JOBB, verkligen...

Men jobbet var faktiskt helt okej, mot alla odds. En dag på konsum kanske inte låter så himla roligt. Men idag var jag och Jonna vid frukten och möblerade om allt så att det blev snyggt, fan va kul vi hade. Nu har jag bara en dag kvar på jobbet, men den dagen är inte förens på fredag.

För imorgon blir det utgång med Emmy och gänget. Fira hennes 18årsdag. Det har jag verkligen peppen för, hoppas bara sjuklingen Emmy blir frisk till imorgon. Då ska vi göra staden ostadig.

Nej, nu tar nog tröttheten över...

Puss. Lotta

P.S sex dagar kvar tills älskling kommer hem till mig. D.S