Egentligen har jag inte tid för en rast, men jag tyckte att jag förtjänade en ändå för att jag just blev klar med "hemtentan" i religionen.

Lite har jag avklarat denna vecka, och det är ju som Nordström säger; "Man ska inte kolla på den stora högen som är kvar, utan den lilla högen som är gjord." Visserligen är det väldigt svårt när traven är sju meter hög och ska vara klar den här veckan. Liten överdrift kanske, men ska man överdriva ska man göra det rejält.

Ser fram emot Umeå på Fredag, flygresan och hela paketet.

Religionprov del 1, klart
"Hemtentan" (religionprov del 2), klart

Måste börja på Engagerad-artikeln snarast, annars blir det pisk!
Ska återgå till mitt s k "pluggtrans".


Dagens citat;
"Vorrei.. eh.. Linnea ben cotta, per favore."

Hoppas nu att ni kan italienska, för det är ganska roligt.

//Hejhopp, ha det bra
ARRIVERDERCI

Det är konstigt hur allt kan sippra ur en, på mindre än en sekund. Som om någon stack hål på en ballong och luften bara försvann. Det var som om all hjärnkapacitet gick förlorad.

Jag skulle just sätta mig i min plugg-trans när plötsligen hela min värld föll. Och jag vet inte varför och jag vet inte hur. Kanske var det för att du svek, men kanske inte alls visste om hur ont det skulle göra. Du trodde att jag skulle förstå, och att jag skulle vara din tröstande axel. Men nej, det funkar inte nu, detta klarar jag inte av att höra från dig. Jag som trodde att jag var först i kön nu? Åh shit, så fel man kan ha Lotta, du är så dum, så oerhört korkad. Ne nu orkar jag inte höra på detta tjat, och jag orkar inte höra på alla människor som sviker och sänker sig själva till en nivå jag inte vill nå.

Jag vet att jag inte heller gör allt rätt, men jag väljer i alla fall vilka jag ska berätta det för. Jag vet vilka som såras, och det kanske låter dumt, men jag håller det för mig själv och kanske en dag glömmer även jag bort det. Till slut existerar det inte för mig.

Ne, jag är trött på svek och kärlek.

Men var bara lugna, jag ska låtsas som om allt är okej, tills det är det, eller att jag själv tror det.

Det där med kärlek egentligen, är inte det väldigt svårt? Att få det bra på alla punkter, att få alla rätt, att få allt att gå ihop, nej jag förstår inte hur det går få det att funka tillsammans. Den enda gången man är riktigt kär, det är när kärleken är obesvarad. Ibland känns det så i alla fall. Eller så är det så, att man tror att man är kär när den är obesvarad. För det är ju faktiskt så, att det man inte kan få vill man ha.
Åh jag tycker det är så komplicerat med kärlek, för det mesta hatar jag den, för den blir aldrig bra, och aldrig som man har tänkt sig. För när den är sådär strålande bra, då tar det slut. Eller så tar plötsligen ens egen kärlek slut, eller så tröttnar man, eller så kommer det en annan och man blir förvirrad. Eller så kan man bli släpad över golvet i ett helt år. Ja det finns många olika sätt, och det känns som om jag har varit med om alla, men det kan väl knappast vara så?

Hur ska det bli att bli kär när man är äldre är frågan då. Gråter man lika mycket då, njuter man lika mycket då, eller går allt mer på rutin? Usch, framtiden är skrämmande.

För övrigt så blir det en tråkig helg, ska nog vila upp mig, för min huvudvärk måste gå över. Står inte ut i två veckor till! Stress, javisst, åh vad jag ogillar det mesta just nu.

Din blick får mig att falla isär, därför undviker jag helst att möta den. Jag var så arg idag, så arg, på dig, men det kan lätt glömmas bort, så fort jag ser in i dina mörka djupa ögon. Det känns som om din blick ser igenom mig, är jag så genomskinlig?
Jag har ingen anledning till att känna som jag gör, jag vet, men nu är det såhär och det får jag leva med.

Din blick, idag, fick mig att nästan börja gråta, hundögon, ja det har du, sånna man inte kan mostå, och plötsligen blev jag så skör, så mjuk, mina ben viker sig. Varför? Nej jag vet fortfarande inte, det förblir ett mysterium.

Åh, jag hatar det här.